Värt att tänka på...

Citat ur Folkbladet.se 18/1:
Widar har helt fel om skolidrotten!I Söndagskrönikan "Skolidrott skapar inga medaljer" 11 januari kritiserade Widar kampanjerna för mer skolidrott. I dag svarar Maria Mattsson från Svenska Idrottslärarföreningen och Patrik Elfwing från Svenskt Sportforum.
Vi är medvetna att vår frågeställning om det finns något samband mellan skrala OS-insatser och en havererad skolpolitik när det gäller ämnet idrott & hälsa är spetsig men vårt huvudbudskap verkar Widar Andersson ha missat totalt.
Vårt huvudbudskap är och förblir att våra barn och ungdomar rör sig alldeles för lite. Det finns ett otal undersökningar och mängder av forskning som stöder detta. Utvecklingen är alarmerande och i vår tidigare publicerade debattartikel i Dagens Nyheter 18/7-2007 tog vi upp en del av konsekvenserna av detta såsom att var fjärde 7-åring är överviktig och att benskörhet bland tonåringar ökar etc. Vi håller på att få en polarisering av idrotten i Sverige med socioekonomiska förtecken. De som har råd och har medvetna föräldrar ser till att deras barn är aktiva. Problemet är att den andra gruppen växer kraftigt. De som inte är engagerade i någon idrottslig verksamhet utanför skolan får ytterst lite fysisk aktivitet eftersom spontanidrotten mer eller mindre har dött ut.
På sikt är vi övertygade om att detta även kommer att påverka våra resultat på elitnivå. Via samtal och insändare har vi fått flera belägg för att nyrekryteringen till bland annat friidrotten numera går ut på att först måste man grundträna barnen innan man kan börja med själva friidrottsträningen. Vi vet även att militären har sett en kraftig försämring av den fysiska statusen bland de som mönstrar.
Författaren skriver att en stor del redan rör sig tillräckligt på fritiden. Hur stor del då? Är författaren medveten om tappet från den organiserade idrotten? Speciellt bland flickor i tonåren? Det enda stället vi kan nå alla barn och ungdomar är i skolan. Och precis som vi skrev men som författaren missat helt måste idrottslärarna få en chans att individ-, nivå- och könsanpassa utbildningen. Det är helt omöjligt med dagens nivåer på 2 st 40 minuters lektioner. Konsekvensen blir att det utbildningen blir på de redan aktivas villkor och de som är mindre förtjusta att röra på sig får än mer vatten på sin kvarn. Det är därför det är så otroligt viktigt med en utökning av antal timmar till ämnet Idrott & Hälsa. Baserat på tillgänglig forskning (se Bunkeflo-modellen etc.) är 1 timme om dagen ett mycket rimligt krav.
Det som forskningen i samband med Bunkeflomodellen och andra forskningsrapporter visar är att de elever som får fysisk aktivitet i varje dag även förbättrar sin förmåga i andra teoretiska ämnen. De får lättare att koncentrera sig vilket hjälper inlärningen. De förkovrar sig så att säga gratis i andra ämnen utan att behöva utöka timplanen.
Sammanfattningsvis är vi inte ett dugg oroliga för de barn som är aktiva på sin fritid. Problemet är att de inaktiva blir bara fler och fler. Idrottsrörelsen gör en fantastisk insats med våra barn och ungdomar och vi är säkra på att deras idoga arbete kommer att ge Sverige fler medaljer i kommande mästerskap. Men faktum är att vi har ett gigantiskt folkhälsoproblem på halsen och det kommer att kosta oss alla enorma pengar att ta hand om alla konsekvenser av inaktivitet. Förutom då att urvalet till framtida idrottsstjärnor minskar. Vi vill säkerställa att så många som möjligt får en chans att upptäcka glädjen av röra på sig och att vara fysiskt aktiv, där möjligheterna till detta inte står och faller med mammas och pappas ekonomi. Kan vi med hjälp av våra idrottslärare och andra lärare erbjuda våra barn och ungdomar större möjligheter till att ha ett mer aktivt liv, vinner hela samhället. Därför är vårt krav på en timme idrott och hälsa mycket rimligt. Vi har mycket svårt att se att våra krav eller argument skulle vara korkade. Vad säger svenska folket?
Maria Mattsson, Ordförande i Svenska Idrottslärarföreningen
Patrik Elfwing, Styrelseordförande i Svenskt Sportforum