Så har min käre arbetsgivare Veolia Transport fått för sig att jag (av alla människor) ska vara Enhetschef för företagets landsortstrafik i Norrköping. Superkul, men jag har alltid haft svårt att se mig själv som "chef". Ok jag besämmer och leder arbetet. Men just titeln "chef" är lite svårt att smälta ibland. Jag är ju fortfarande den smått stollige arbetskamrat jag alltid varit även om det är jag som nu fått till uppgift att leda arbetet. Arbetsledare låter nog mera rätt tycker jag.
Liggandes efter med mycket jobb så blir man ju inte överlycklig när arbetsdagen inleds med en bussbrand. http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4881482
Och större delen av dagen gick sedan åt till att svara på telefonsamtal om branden, ta hand om chauffören och se till att han kunde landa tryggt efter en mycket skakande upplevelse. Allt gick ju bra, men det kunde ju ha gått rent åt h-e!
Och när man själv börjar nå dagens slut så kommer man på att man måste åka på ett viktigt möte i Linköping i morgon. Jaha, då lär man inte hinna ifatt i morgon heller.
Ibland är det faktiskt så att man börjar längta tillbaka till att bara köra buss igen...
Har ni det så ibland även på ert jobb?
3 kommentarer:
Grattis!
Fasen, har försökt kommentera fyra gånger nu utan att lyckas. Hoppas det fungerar nu.
Hella
Ja, trägen vinner. Det är svårt att nå "chefer" ibland.. ;)
Bra Bosse,se då till så att vi får lite bättre bussförbindelse hit ut till Öbonäs och Kårtorp för det är trots allt bara 3km hit från Vilbergen.Jag litar stenhårt på dig Bosse.
//Tette
Skicka en kommentar