Å fy satan! Men nu kan man nog slappna av.

Har just käkat frukost när telefonen ringer. Alf står det i nummerpresentatören, min son alltså. Så jag svarar och hör någon fråga om det är Alfs pappa. Jo, det tillstår jag ju och tankarna börjar rulla igång. Tappad mobil eller något otäckt som hänt?
Det visar sig att Alf (eller Anders då) har kört omkull med MC:n och håller på att lastas in i en ambulans. Killen som ringer är hans kompis Fredrik Haglund (tack Fredrik!) och han kan i alla fall meddela att Alf är vid medvetande.Nu har jag ringt akuten på Karolinska och en underbar sköterska tog med telefonen in till Alf så jag fick prata med honom direkt. Han verkar ha klarat sig förhållandevis bra, ont här och var och troligen rätt blåslagen - men ändå!

Ändå sitter jag här och har svårt att kontrollera känslorna. Det visar ju att våra barn betyder allt. Man funderar igenom vad som kunde ha hänt...

Mina barn: Ni är det underbaraste jag har - Var rädda om er! *kram*